Idag vill jag tipsa om en av de värsta och samtidigt bästa böcker jag läst.
"När livet stannar" - Malin Sävstam
Det här är ytterligare en sann berättelse.
Malin är i Thailand med sin familj och sin bästa kompis med familj när tsunamin kommer.
Hon förlorar sin man, två av sina barn och sin bästa vän.
Boken beskriver på ett otroligt realistiskt sätt hur det kändes att vara där, men framför allt handlar den om livet efteråt, när Malin och den överlevande sonen kommer hem.
Hon beskriver sorg på ett sätt jag aldrig läst det förut. Det är inte på något sätt förskönat och hon framstår i vissa stunder som en hemsk och egocentrerad människa, men jag antar att det är sån sorg är i de flesta fall.
Jag grät så jag fick ont, jag grät så jag inte kunde andas, jag grät så jag inte ville läsa vidare, men jag gjorde det iallafall, och det är som sagt något av det bästa jag läst. Så oerhört starkt och berörande.
Kanske kommer ni att känna igen er själva, kanske kommer ni att känna igen någon annan, kanske blir det bara en gripande berättelse.
Bara läs den här boken. Gör det snälla.
Hejdå!
Will do.
SvaraRaderaah jag grät nästan så jag dog också när jag läste den. Vill bara tipsa om en annan sån bok:
SvaraRaderaInnan jag dör - Jenny Downham
I och för sig mycket enklare skriven då det är en ungdomsbok. men man gråter så det gör ont. Men alla kanske inte tycker att den är så lämplig. Jag tycker den är läsvärd.
//lisa
åh, den ska jag läsa! men det är inte en sann berättelse va?
SvaraRadera