Att blogga 2

Kära dagbok.

Det är verkligen en konst att blogga. Jag erkänner att de gör det bra alla dessa småtjejer som bloggar om intressanta (eller?) saker 3-4-5 ggr om dagen. Jag är imponerad.
Det som gör det så svårt är att man aldrig vet vem som läser det man skrivit. Det finns massor med grejer (och då menar jag massor) som jag vill blogga om som är roliga eller störande eller konstiga, men vips så har fel person ramlat in på bloggen och så får man sparken. Eller nåt annat drastiskt. Ni fattar grejen.

Samma sak med Facebook. A L L A finns på Facebook. Därför måste man vara så oerhört neutral i allt man skriver att det tar bort halva glädjen. Hela communityn är full av outtalade sanningar. Massor av A:n, men inga B:n.
Tillslut blir det mest frustrerande och man vet mindre om folk än man gjorde när man inte hade någon kontakt alls med dom.
Är det verkligen sunt undrar jag? Att få en smygtitt in i sina bekantas hjärnor, men aldrig få förklaringen, aldrig få bakgrundsinformationen, utan bara få ett "blir så trött" i någons statusrad och sen få dra sina egna slutsatser utifrån det? I värsta fall ältandes huruvida det har nåt med en själv att göra.

Ja, ni vet ju vad jag pratar om. Dom av er som inte har Facebook bloggar ju så ni utsätts för samma problematik som jag. Men ni kanske inte tycker att det är ett problem? Jag kanske överanalyserar? (det vore isåfall första gången)

Ok. Jag vet att det inte är någon idé att fråga er för ni gillar inte att svara och jag framstår som impopulär. Jag bara babblar. Jag är en riktig djuping. Jag ska sluta nu.

Hejdå!