Tåg, buss, båt, bil.

Kära dagbok.

Idag vill jag prata om kollektivtrafik.

Jag kan verkligen inte förstå hur svårt det ska vara att ha en fungerande kollektivtrafik.
Det är dyrt, det är krångligt, det är svårt och framförallt är det stressande.

Häromdagen skulle jag åka kollektivt till mitt jobb i Karlstad.
Såhär gick det:

Jag ska ta tåget klockan 06.35 från Sunne och vara på plats på kontoret 07.53. (Jag börjar 8.00) Detta är lite på gränsen för mig som gillar att vara i god tid, men alternativet är att åka en timme tidigare, och jag är även väldigt morgontrött.
Först visar det sig att just det tåget stannar inte vid min station, utan jag måste åka in till Sunne C. Sagt och gjort, jag tar Bengtistaxi till stationen och hoppar på tåget.
(Redan här är jag ganska stressad eftersom jag alltid är rädd för att missa avgångstider och helst vill vara på plats en halvtimma innan tåget går. Den här gången fick jag bara vänta i 10 minuter. Det var precis att jag hann det.)
Väl där hamnar jag naturligtvis strax bakom en dam med speakersvoice som berättar för sin väninna om hur fruktansvärt det var när hennes släkting gick ut och plockade kantareller, och inte plockade tillräckligt, så det RÄCKTE INTE TILL ALLA!
Dessutom får jag åka baklänges eftersom tåget är fullt, så jag är lagom åksjuk när jag ramlar ut ur tåget 55 minuter senare.

I Karlstad ska jag så byta till buss eftersom kontoret ligger i ett industriområde. Jag har tio minuter på mig. Ut ur tåget och in i stationshuset.
Inte en skylt, inte en karta, inte en tidtabell, ingenting som ens hintar om vart bussarna kan finnas. Ingen personal finns det heller såklart, för de börjar inte jobba förrän klockan 8.00.

Vänta lite nu här. Allvarligt talat. De börjar jobba 8.00. Rusningen är ju mellan 7.00-8.00. Bara detta är ju vansinne.

Nåväl, jag vet att bussen avgår från stora torget också, så jag ringer Bengtis (räddaren i alla mina nöder) som guidar mig dit.
Det spöregnar.
Jag hittar rätt hållplats tack vare en sån där fiffig digital tavla som visar vart bussarna avgår ifrån och hur många minuter det är kvar till avgång. Jag har 4 minuter på mig. Alltså mycket stressad.
Tick tick tick. Minuterna tickar ner och min buss försvinner från fiffiga tavlan.
Tick tick tick. Klockan är 07.53. Alltså den tid jag trott jag skulle vara på kontoret. Ingen 51a i sikte och ingen information på den där tavlan som inte känns speciellt fiffig längre.
Ringer trafikinformationen eller vad-dom-nu-heter.
"Jaha, ja men han är nog bara försenad". Ok, tack.
Det var sant. Han var bara försenad, och det blev även jag som ramlade in på kontoret tio över 8, genomblöt och sur med andan i halsen.

Tilläggas bör även att det var ren tur att jag kollat på nätet hur och var man kunde betala, för det fanns det ingen information om någonstans på hållplatser eller stationer. (Kontant på tåget och smsbiljett på bussen)

Man kan ju tycka att värmlandstrafik eller kommunen borde betala en för att man står ut med detta, men nejdå, jag fick glatt betala 130 kronor för kalaset.

Jag fattar liksom inte. Hur klarar folk av att åka kollektivt?
Kommer de alltid försent till jobbet? Är deras arbetskamrater och chefer ok med det?
Jag tänker att alla som åker kollektivt kanske har flex. Men när jobbar de isåfall in den där tiden? Det är ju knappast så att bussen kommer för tidigt ibland. Och på eftermiddagen måste de ju passa bussen hem.

Anledningen till att jag åkte kollektivt var för övrigt för att jag skulle hämta upp en firmabil som jag sedan skulle ta med mig upp till Sunne, så gissa om jag var nära bristningsgränsen när en av killarna på jobbet säger:
"Men den bilen är ju på verkstad"
"Va, den är ju alldeles ny?"
"Ja, men det var massa fel på den. Du får nog ta tåget hem också.. he-he.."

Hejdå!