Kära dagbok.
Jag är absolut ingen kvällsmänniska. Jag börjar gäspa vid halv nio och klockan tio är jag så trött att jag knappt orkar borsta tänderna. (Men det gör jag alltid ändå, jag lovar!)
Tyvärr är jag ingen morgonmänniska heller. Jag skulle kunna sälja min själ (bara bildligt talat alltså, jag tror inte på sånt) för att få sova vidare när väckarklockan ringer.
Det är dock viktigt att jag kliver upp när väckarklockan ringer, för annars sover jag förbi min favorittid på dygnet!
Jag fungerar som bäst ungefär en halvtimme efter att jag klivit ur sängen, fram till lunch. Efter att jag fått i mig kaffe så är det full fart fram till att jag har ätit lunch, och då är det tvärstopp igen.
Kliver jag upp för sent betyder detta att jag får en väldigt kort få saker gjorda-period, så i stort sett varje morgon tvingar jag upp mig själv tidigare än jag egentligen vill.
Det får det väl vara värt antar jag.
Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar