Kära dagbok.
Häromdagen tog jag en liten promenad på lerpölslandsvägen utanför huset.
Då fick jag en plötslig flashback från när man var liten, och var tvungen att hålla sig från att springa när vägen såg ut sådär, annars skvätte det upp lera på hela baksidan av benen, och man såg hemsk ut när man kom fram till skolbussen.
Det konstigaste med den här flashbacken är att jag väl knappast SPRANG som barn???
Hejdå!
nej det låter inte speciellt troligt, om du nu var för lat för att ta dig från att stirra in i väggen när du hasat för långt.
SvaraRaderaDet här utspelar sig ju ganska många år senare, men man har väl aldrig kunnat beskylla mig för att ha spring i benen precis.
SvaraRaderafast du har juh sprungit.
SvaraRaderaJo men just den där känslan att man måste hålla sig från att springa. Det är så konstigt att jag kan flashbacka den.
SvaraRadera:) du sprang nog mer än du minns trots allt...
SvaraRaderadu har nog fått någon annans flashback av misstag.
SvaraRaderaMamma: det kanske är så..
SvaraRaderaGary: ja. Robbans kanske.
ja för Robban springer juh så mycket.
SvaraRadera