13 dagar

Kära dagbok.

Nu bloggar jag för att slippa behöva göra nånting vettigt igen.
Jag slits ständigt mellan önskan att sova bort hela dagen och önskan att få orealistiskt mycket gjort innan lillan kommer, och oftast vinner önskan nr 1. Kraven på vad jag förväntar att jag själv ska klara av på en dag har sänkts drastiskt.
Idag tycker jag tillexempel att jag haft en mycket produktiv dag.
Vad har jag då gjort?
Ätit två frukostar.
Ätit en lunch.
Kört två filtar i tvättmaskinen.
Grundmålat en fjärdedels carport.
Oljat in två bänkskivor.
Skrivit rubriken på mitt tal jag ska ha på torsdag.
Bloggat.
Planen är att jag även ska laga middag tills Bengtis kommer hem, och kanske att jag kör en tvätt till...
Kära nån, det är stressigt att gå hemma.

13 dagar säger widgeten. Jag säger att hon gärna får komma nu. Idag. Hon kan vänta tills Bengtis kommer hem från jobbet men sen är det fritt fram.
Jag har hela tiden varit inställd på att jag kommer gå över tiden med minst två veckor, men nu börjar jag luta åt att jag tror hon kommer ungefär när det är tänkt. Kanske två-tre dagar senare.
Jag har naturligtvis ingenting att grunda de här känslorna på. Jag börjar nog bara känna att jag inte orkar vara såhär trött och tjock och kass i en månad till, och därför hoppas jag på det bästa.

Barnmorskan Birgitta sa igår att lillan har sjunkit ner men inte fixerat sig ännu. Hon är "ruckbar" som den medicinska termen tydligen är. Efter vad jag förstår så KAN det betyda att man har ett rymligt bäcken *hoPpaS*.
Alla värden är jättebra och jag har en väldigt normal graviditet. Så långt allt väl. Hoppas jag får ett väldigt normalt barn också. (skojar).

Jahapp, nähäpp, jag tror det är dags för lite glass. Hoppas Lillan har kommit nästa gång vi hörs!

Hejdå!