Närå jag blir inte sur.

Kära dagbok.

Detta samtal utspelar sig i ett kök i ett hus med en trädgård som är helt förstörd av fibergrävning och trädfällning.

Mamma till barn: Vem är det? (pekar på pappan)
Barn: Papa! (asnöjd)
Pappa till barn: Ja! Bra! Vem är det då? (pekar på mamman)
Barn: (skiner upp) Den!

Man ba ja men visst, jag har ju bara haft dig i min kropp i 9 månader och sedan tryckt ut dig därifrån och sedan matat dig med min egen kropp i 8 månader. Helt OK att du inte lagt mitt namn på minnet. Verkligen.

Hejdå!