18 – Något pinsamt som hänt mig

Kära dagbok.

Självklart har jag förträngt de flesta pinsamma saker som hänt mig, men en sak kommer jag nog aldrig att glömma.

Jag var 9 år gammal, det var fredagsmorgon och jag skulle åka till skolan.
Eftersom vi bodde på landet åkte vi en sån där "kortbuss" (fast inte alla av oss var muppar)
Vår busschaufför hette Rehnwall och var en ganska tjurig typ. Man fick aldrig sitta var man ville utan var alltid tvungen att "fylla på bakifrån!" Och så körde han alltid jättesakta för att inte bussen skulle bli smutsig.
Nå, nog om det. En morgon när bussen var proppfull så råkar lilla fröken Hansson fisa.
En jättejätteliten fis som jag hoppades inte skulle märkas.
Nå, det gjorde den. Den luktade inte som någon jättejätteliten fis precis om man säger så.
Snart skrek alla i bussen. "Det stinker!" "Vem har fisit?!" "Jag kan inte andas!" "Vem vare? Vem vare som fes?!"
Tilläggas kan att den här tiden på morgonen var det elever från åk 1-9 som åkte med bussen, så vissa av de här människorna var jättestora och jag var rädd för dem!
Jag skämdes så mycket så jag höll på att dö.

Då tog Rehnwall plötsligt på sig skulden. "Det var jag!"

Den lättnaden alltså.

Sen när jag kom hem grät jag en skvätt i pappas knä för att jag skämdes så mycket. Dels för fisen och dels för att jag skämt ut stackars Rehnwall.

Hejdå!