Kära dagbok.
Jag har alltid varit en pluggis. Alltid varit den där man stannade lite extra länge vid när man skulle vässa pennan på proven. Alltid varit den där som fått mina uppsatser upplästa av fröken. Alltid varit den där som vann friskrivningstävlingarna. Alltid varit den där som låg först i matteboken. Alltid varit den där som sprang 60 meter långsammast av alla.
I Åk 3-6 var jag dessutom ganska poppis. Jag hade många kompisar och killarna frågade chans på mig.
När vi började Åk 7 hände jag inte alls med. När alla andra blev coola blev jag hopplöst töntig. Jag hade en bästis som jag hängde ihop med jämt och våra fritidsledare kallade oss för Humle och Dumle.
Jag hade byxor som satt fult och oplockade ögonbryn.
Efter ungefär halva Åk 8 började jag hänga med de andra tjejerna i klassen och blev "en i gänget". Jag blev väl aldrig populär direkt, men mina klasskamrater tyckte iallafall att jag var rolig att hänga med.
I gymnasiet blev jag nog ungefär den jag är nu. Jag blev snyggare (gick upp 10 kg), mindre blyg och utvecklade min humor till att bli en riktigt kul tjej.
Jag har alltid gillat skolan, men såhär i efterhand är det skönt att det är över alltså..
Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar