Kära dagbok.
Jag har upptäckt att de mest lättstötta människorna i världen är föräldrar, och kanske framförallt mammor. Eftersom jag har ovanan att googla allt som kommer i min väg (jag rekommenderar det dock inte. det är alltid hjärnhinneinflammation eller autism.) så har jag läst extraordinärt många inlägg på föräldraforum och föräldrabloggar.
Det är en mycket känslig sak att bli och vara förälder och det är också något som omgivningen känner sig helt bekväma med att ha mycket åsikter om.
Jag är på båda sidor i den här frågan.
Om jag hade haft en stor blogg skulle jag aldrig kunnat uttrycka mig så fritt om förlossning och amning som jag gjort utan att diverse mammor gått i taket! Upplevelserna är så olika från person till person och det är klart att det område man själv haft problem med är det som blir mest känsligt.
En mamma som haft en tuff förlossning skulle t.ex. bli oerhört provocerad av att jag skriver att det inte är så farligt. En mamma som aldrig fick amningen att funka skulle bli galen av att höra att jag klagar över att det var jobbigt i 3 månader.
Själv blir jag så irriterad så det är löjligt på folk som skryter över hur tidiga deras barn är med allt. "Är hon fem månader och sitter fortfarande stilla?!" "Är hon 8 månader och går inte än?" "Pratar hon inte?? Min unge pratade så mycket att jag fick ont i huvudet när han var 4 månader."
Jag vill typ hålla för öronen och skrika "Jag VET! Du säger det varje gång vi träffas! Det får mig inte att må bättre! Det får mig inte att oroa mig mindre! Det får inte mitt barn att utvecklas snabbare! Det får inte ditt barn smartare eller vackrare än mitt!!!!"
Ok.
Det är ganska känsligt det där med barn helt klart. Jag kan liksom ta illa upp ifall någon påpekar att Lillan äter mycket kex eller att hon gör roliga miner.
Eller egentligen tar jag inte illa upp. Jag blir dödsorolig och tänker "Va? Ska dom inte göra så? Brukar barn inte göra så? Är det något fel på henne? Hur ska det här gå? Är det något annat som är konstigt med henne? Buuuuäähh!!" Och i slutänden HAR jag tagit illa upp för jag tycker det är okänsligt av personen i fråga att hålla på och kommentera mitt barn för de borde faktiskt förstå att jag blir orolig!
Ja ni hör ju. Undrar om jag någonsin kommer bli mig själv igen för det här är ju löjligt.
Troligen inte. :D :D :D
Hejdå!
Du kolarade ju av att växa upp, trots att du inte kröp förrän efter det att du lärde dig att gå... och ingen autism fick du heller...
SvaraRaderaklarade... jag har inga glasögon på mig...
RaderaJa jag brukar tänka på det. Jag både går och kryper ungefär lika bra som andra nu.
Radera